Divide et impera; skolornas svenskundervisning på drift

Suomenkielinen tiivistelmä löytyy tekstin lopusta.

I Finland har elever sedan detta läsår helt olika förutsättningar att lära sig det andra nationalspråket svenska. Detta har man något yrvaket kommit att inse sedan beslutet att påbörja B1 undervisningen i svenska i sjätte istället för sjunde klass trätt i kraft. Konkret har riksdagen överlåtit till de lokala beslutsfattarna att bestämma vem som är kompetent att undervisa i svenska, och hur många timmar svenskundervisning eleverna erbjuds. Detta skapar en ojämlik situation: elevens svenskkunskaper är uttryckligen beroende av var någonstans eleven råkar bo.

Det prekära i sammanhanget är att avsaknaden av formella kompetenskrav ställer till problem både för individen och samhället. Kommuner som fritt kan välja hur de vill organisera svenskundervisningen kan låta tilltalande, samtidigt som situationen innebär att elever ges helt olika förutsättningar att lära sig det nya språket. Den offentliga skoldebatten har på senare tid överskuggats av andra frågor; nedläggning, mögelskadade skolor och oro för nedåtgående PISA-kurvor. Det är möjligt att den nya läroplanens tidigareläggning av svenskundervisningen endast uppfattats som en detalj bland många andra. Det är dock en viktig fråga, om än nog så typisk för regeringens politik där ansvaret av den förda politiken överlåts till andra.

Inom läroämnet nordiska språk vid Tammerfors universitet ville vi få veta mer om de berörda aktörernas erfarenheter av den nya läroplanen och arrangerade därför ett seminarium. I Nordens hus och Svenska klubbens gemensamma lokal i centrala Tammerfors fredagen 23.9 samlades omkring 40 deltagare som bidrog med intressanta tankar och frågor. Lembois utbildningschef Nina Lehtinen berättade t.ex. att kommunen kräver ämneslärarkompetens, vilket dock inte inneburit att utbildningskostnaderna nämnvärt skulle ha vuxit. Ämneslärarna Suvi Holopainen från Lembois och Anne Ainoa från Viiks övningsskola i Helsingfors underströk vikten av att varje elev hänger med: lekar, spel och musik är viktiga element, likaså att fortskrida i elevernas takt istället för att hinna ”gå igenom hela läroboken”. Lärarna verkar snabbt ha anpassat sig till de yngre språkelevernas inlärningsförmåga.

Tillspetsat uttryckt kan en sjätteklassist ha antingen en kompetent och hängiven ämneslärare eller en icke-kompetent och icke-motiverad klasslärare som undervisar i svenska. Det är självklart att detta har stor inverkan på både motivation och kunskapsnivå. Det är dock först i efterhand som man kan bedöma utvecklingen av elevernas faktiska kunskaper. Att experimentera med en dylik sak är riskfyllt: om några år kan klassrummet inhysa gymnasister med diametralt olika svenskkunskaper. De unga samhällsmedborgarna är alltså helt olika rustade att dels att klara av högskolornas tjänstemannasvenska, dels att kunna tillträda tjänster, jobba med kunder och ge service på svenska. Detta kan tänkas ha varit ett implicit mål hos beslutsfattarna: Divida et impera, söndra och härska, är en gammal och beprövad metod, men i sammanhanget också ett oroande metodval.

Pohjoismaisten kielten tutkinto-ohjelma järjesti 23.9 seminaarin ”Ruotsin kielen opetus myllerryksessä”. Noin 40 opettajaa ja kuntaedustajaa kokoontui Svenska klubbenin tiloihin puimaan aihetta ruotsin kielen aikaistamisesta 6. luokalle. Koska kunnat saavat itse päättää pätevyysvaatimuksista asettaa uudistus oppilaat eriarvoiseen asemaan. Käytännössä opetuksesta saattaa vastata pätevä aineenopettaja, kieliin erikoistunut luokanopettaja tai luokanopettaja, jolla ei ole kieliopintoja. Lukioon mentäessä suomalaisnuorilla on hyvinkin erilaiset ruotsinkielen taidot. Aiheesta kuultiin monta tärkeää puheenvuoroa, ja suuren mielenkiinnon vuoksi pohjoismaiset kielet suunnittelee uuden seminaarin järjestämistä. 

Tiina Räisä, pohjoismaisten kielten yliopisto-opettaja